 |
| "Aseaströmmen", en cykelskulptur av Bengt-Göran Broström i Västerås. Foto: Hans Vikner |
Morgonen efter hade vi en sällsynt sovmorgon. När det inträffar, utnyttjas det på väldigt olika sätt av körsångarna. Vissa tar ett bad, andra promenerar eller sover extra länge. En av våra tenorer, Hans, passar den här gången på att spana in den offentliga konsten i stan. Sedan styr bussen mot Storvik.
 |
| Lunchrast i Storvik. Foto: Hans Vikner |
Väl framme äter vi lunch och några försöker hinna med en pratstund i vårsolen. Andra tar en promenad runt huset för att sträcka på benen efter den (oftast) långa bussresan.
 |
| Repetition i Lyran. Foto: Pierre de Bésche |
Repeterar gör vi förstås en bra stund. Både a capella och med piano, som vår dirigent Kjell alltid spelar mer eller mindre utan noter. Alla eventuella soloinsatser testas också för mikrofonernas och högtaleriets skull. Här är det Tomas som övar en av sina solosånger.
 |
| Dragspel bland publiken. Foto: Marie Sundberg |
De som gör instrumentala insatser måste också få öva. Här är det Leif som prövar dragspelet. Han är en av två dragspelare i en klezmersång om bröllop som vi brukar sjunga under glada tillrop. Dragspelare nummer två heter Conny.
Det var ett fantastiskt ljus den här eftermiddagen! Riktig vårkänsla.
 |
| Gammal hederlig tramporgel får ny funktion. Foto: Karin Lönnå |
Sen är det dags att byta om. Platsen för ombytet har varierat väldigt genom åren. Allt från gymnastiksalar och proffsiga teaterloger till trånga sakristior, orgelläktare och lekrum. Den här gången får en tramporgel agera klädhängare. Nöden har ingen lag!
 |
| På väg in i konsertsalen. Foto: Rune Danielsson |
Så är det hög tid att gå in i konsertlokalen för att sjunga. De sista detaljerna fixas, hår sprejas, flugor knyts, dekorationsband rättas till. Humöret lyfts. Vi ställer upp och går in på rad. Det gäller att inte gå för långsamt, men inte heller för stressat. Raskt och värdigt är tanken.
 |
| En körsångares utsikt i lokalen, innan inmarsch. Foto: Rune Danielsson |
Lokalen är i princip fullsatt. Helt otroligt! Det ger alltid en extra kick åt oss körsångare, när det händer. Energin blir starkare, hållningen stoltare. Dags att göra vårt bästa för publiken!
